Det har lite lugnat ner sig på trotsfronten men nog är det fortfarande Kim Jong Mol som styr och ställer. Och Gud nåde den som vågar ifrågasätta hennes auktoritet.

Det var påskmaskerad på dagis idag. Barnen provade ut sina outfiden på morgonen.

Molly och jag har lite olika uppfattning om potträning, hon har liksom tagit det till nästa level.

Vi svängde på bordet, så här vill arkitekten att man ska möblera för nu är lampan mitt på. Det ryms exakt sex personer runt bordet nu. Så nu kan vi aldrig bjuda fler än två gäster åt gången för annars måste vi svänga på bordet och då hänger lampan fult igen.



Märker ni vilket inredningsskov jag har på gång? Betyder det här att jag inte vill flytta?

Den här snutten har jag haft med förut, men nu får ni en liten upprepning. Vad är Kjell?



Theo 1 år och 4 månader vet.

Nej, vi släcker inte ner, vi läser natisaga och kör på som vanligt. Vår miljögärning på den här fronten kan kanske i stället vara att vi aldrig badar elbastu. I motsats till resten av landets befolkning. Jag är annars också lite irriterad på sådana här jippon där folk luras att tro att de på riktigt skonar miljön genom att släcka en lampa när det egentligen bara handlar om ett ställningstagande.

Jo, jag tänker på klimatförändringen, men jag gör det med lampan tänd.

Om man ska ut och yra i Afrika så är det bra med lite malariamedicin...



...och chokorussin.

Mollys artikulering gör framsteg.

Theo gillar Photo Booth nästan lika mycket som jag.

Kram brorsan!