Molly och jag sjunger duett. Men jag kan inte riktigt orden. Måste träna.

Mollys böld exploderade, den hade hunnit växa sig ganska stor, kan jag berätta. Jag har faktiskt aldrig varit med om något liknande. Det bara forsade var ur den, jag fick torka upp med en stor tygtrasa. Vilken tillfredsställelse!

Vi har nog att göra med veckans höjdpunkt här.

Jag kommer aldrig att bli en bra revisor. Jag saknar

a) hjärnceller
b) självförtroende
c) energi

Och i morse när jag tågade in hos en kund blev jag genast fotad för att få ett passerkort och så här fräsch såg jag ut efter att ha vaknat kl. 3.40 med Molly:



Jag kan alltså inte ens kompensera med looks.

Helt värdelös. Är jag. God natt.

Hela dagen idag, från klockan 9 till klockan 19, har jag reviderat i takt till Redramas "Du", som min hjärna har envisats med att spela.

Angående det här med babyprylar som diskuteras hos Peppe och hos Linn. Varför är det så att det är coolast att ha så lite prylar som möjligt?

Alla coola: Vi hade bara en trasa och en tuttflaska. Vi diskade tuttflaskan var femte minut och tvättade och torktumlade trasan en gång i timmen. Babyn pottränade vi genast, no need for blöjor, och så gick vi aldrig ut på promenad med den för vi hade ingen vagn. Och inte åkte vi nånstans heller för vi hade ingen bilstol. Badandet skötte vi i lavoaren. Eventuellt snor sög vi ut med hjälp av mun-mot-näsa-metoden. Och så sov vi alla i samma säng. Bra klarade vi oss.
Alla andra: Va? Sjuuuuuuuukt tufft!
Jag: Grattis.

Varför är det töntigt att skaffa en massa saker som gör vardagen ens lite enklare? Babysaker som dessutom är så rörande.

H. Materialisten

Mina barn ger mig migrän och magsår. Jag ser absolut ingenting positivt i det. Ändå ska man galoppera runt och leka lycklig.

Existentiell kris i kubik. Mallis tröstar lite.

Jag kom just på en så fantastisk idé! Om Karin och Biffen tänker ordna tävlingar eller lotterier på ratata så kunde ju ett pris vara en västnyländsk loppisrunda med Karin som guide. Jag skulle åtminstone delta! Det här tyckte jag var så bra att jag kände mig tvungen att skriva in ett tips åt Karin. Och sen blev jag osäker på om det inte i själva verket är någonting hon redan har gjort och således någon helt annans idé, men skit samma, bra är den i alla fall.

Inspirerad av detta började jag sedan fundera på vad jag själv kunde lotta ut. Kanske en parkträff med mig och barnen? Skulle inte det väcka ert intresse! Eller Hop Lop. Eller middag på MacDonalds? Guuuud så spännande! Det här måste jag kanske utveckla lite vidare.

(Den egna kon råmar lite försiktigt i sitt dike...)

Min brorsson Mathias hade 11-årskalas idag.


Nu är det slut på kalasveckoslutet och i morgon börjar allvaret igen. Tre revisioner nästa vecka - wish me luck!

Hit åker vi i juni. Har hört att det är ett paradis för medelmåttor med småttor!

Hon den där housewifen kan nog. Jag är väldigt imponerad. Och ganska avundsjuk. Kvällens födisfirande var ladies only och förlåt nu alla härliga karlar out there, men fan att det är skönt att umgås utan er ibland!