Jag tycker det är helt sjukt roligt med Doppelgänger weekend på facebook, men har (är) tyvärr själv ingen lookalike. Maken lade in en bild på Martin Jørgensen (han ex-prinsessan Alexandras man) och han kan faktiskt påminna om maken på vissa bilder. Då när Herr G ännu hade hår. Kolla:
Det här är den bästa hårprodukt som existerar. Jag har världens mest elektriska hår och den här vintern skulle verkligen ha varit en prövning utan detta mirakelmedel. Inget sprak, flyg eller klet här!
Det är härligt när folk erbjuder sig att ställa upp som barnvakt. Men i praktiken är det inte alltid så lätt att ordna. När man har en totalgalen tvååring blir det så mycket instruktioner att man stärvar innan man kommit ens halvvägs. Och när man är riktigt trött har man inget intresse av att gå ut och roa sig heller, nej man önskar sig bara ett hemmaveckoslut utan barn. Och barnvakter som kan ställa upp på sånt växer inte på träd. Dyrt blir det dessutom.
Vi har faktiskt inte haft ett enda hemmaveckoslut utan barn sedan Theo föddes. Det är väl ganska naturligt. Men om jag fick ett sådant så finns det en hel massa som jag skulle passa på att göra.
1. Jag skulle sova. Läääänge.
2. Jag skulle äta sushi (sittandes vid matbordet) utan att ha en arbetsledare som berättar i vilken ordning bitarna ska inmundigas och som ser till att det inte blir alltför långa pauser mellan tuggorna (typ längre än 2 sekunder) och en provsmakare som slickar på allt och testar att inget är förgiftat innan jag sätter det i munnen.
3. Jag skulle passa på att städa lite. Det börjar vara ett tag sen.
4. Och kanske plocka bort julpyntet.
5. Sen skulle jag stryka några skjortor och lappa skitkvalitetsblusen från indiska.
6. Efter det skulle det nog vara dags att provköra läshörnan.
7. Kanske med den här?
8. Och så skulle jag passa på att gosa lite med maken.
9. Vi kunde gå ut på en promenad tillsammans, kanske ut på isen?
10. Sen skulle jag gärna gå på bio och se något i 3D.
11. Jag borde också färga håret.
12. Och limma foton.
Och så här kunde jag hålla på i evigheter, men det kommer aldrig att hända. Men ni som har möjlighet att pyssla och ha er - hoppas ni förstår förstå att uppskatta det och kan NJUTA!
Idag kom den totala fysiska kollapsen. Trots en rätt hyfsad natt och en ganska hanterlig arbetsbörda på kontoret överrumplades jag mitt på arbetsdagen av en migränattack (?) både i huvudet och i magen. Efter ordentlig medicinering och ett par timmars vila kunde jag dock fortsätta leva igen, men fy vad slut jag är. Kroppen säger ifrån.
Hur kan det vara så svårt att lägga en tvååring? Jag ångrar djupt att vi gjorde oss av med spjälsängen när Molly började klättra ut ur den. Vi borde ha byggt ett tak på den i stället. Och hur kan en så liten människa klara sig med i snitt fem timmar sömn per dygn? Är hon liksom vampyr eller vad är grejen? Det är inte normalt, det är SJUKT.
Äntligen, efter nästan tre timmar blod, svett och tårar, har hon tuppat av. Nu hastigt i duschen så hinner jag kanske sova en timme innan första nattvakspasset börjar.
Jag tänker förresten sluta blogga om det kommer att bli på det här viset. Vi kan ju inte ha det så här. Att alla inlägg på ett eller annat sätt handlar om sömnbrist, sjukdom, depression eller självmord. Tänk om det smittar av sig. Men nu måste jag vara snabb om jag ska hinna somna innan jag ska vakna igen. Gonatt.
Kära bloggvänner. Mitt bloggläsande är inte så systematiskt nuförtiden eftersom jag inte har orkat uppdatera min bloggfeed och därmed har ganska dålig koll på alla som bytt till ratata. Jag ska nog åtgärda problemet. Nångång. Kanske. Men jag har inte glömt bort er även om jag inte kommenterar hela tiden. Eller jo, lite kanske. Men inte för att ni är tråkiga eller så, utan bara för att jag är lat.
Maken stannade hemma med magsjuka Molly idag och skickade statusrapporter emellanåt. Så här såg det ut vid halv tretiden på eftermiddagen.
När hon kvicknade till några timmar senare var hon så gott som återställd. Nu väntar vi med spänning på vem som står näst i tur.
En relaterad grej. Det är inte alls lätt att kombinera barn och jobb. I alla fall inte jobb som kräver någon form av tankeverksamhet. Jag har inte sovit sedan 2005 och det märks. Dessutom hatar jag att vara borta när mina småttor mår så här. Men det finns inte så mycket att göra åt den saken. Onödigt att fundera. Autopiloten på bara.
