I morgon blir det dubbelfest hos oss. Först en damlunch, där mitt bidrag bara kommer att vara lite sparris, och när damerna ska åka vidare till havis kommer kvällsgästerna och avlöser dem. Som tur är hämtar kvällsgästerna också mat, men vi kommer att stå för varmrätten, som blir en mäktig hjortgryta (lite déjà vu kanske, men vi har frysen full av bambi). Den har jag arbetat med precis hela dagen idag. Inte för att det nödvändigtvis skulle behövas, antar jag, utan mest för att jag är ganska blåst när det kommer till matlagning. Och dessutom är jag allergisk mot segt kött. Nu är grytan i vilket fall som helst färdig och står i kylskåpet och väntar på att värmas upp.

Idag på jumppan sa instruktören att vi skulle skynda på så att vi hinner hem och kolla på Finlands match. Jag funderade nästan hela timmen på vad det kan tänkas handla om för sport. SÅ veke är jag.

Molly är en mycket målmedveten ung dam. Släpper man lös henne på gården marscherar hon bestämt iväg. Men vart? Ni får se:


Tadaaaa! Sandlådan.

Jag är som bekant inget vidare duktig i köket, men idag måste jag nog ha överträffat mig själv. Middagen blev skinkpasta med överbliven vaniljgrädde och en slatt vitt vin.

Jag åt inte själv.

Mammalunchen hos oss idag blev till ett Inspiration Design-party då Maria var snäll och tog med lite av sina smycken. Morsorna blev helt vilda när de såg allt glitter, jag inklusive. Jag försökte fota mitt nyförvärv, men det blev inge bra:


Kolla i stället in Inspiration Design och alla härligheter som finns där!

Här har vi mjödproduktionen i full gång! Maken svär som en borstbindare, det kommer att ge ett litet pikant tillägg i smaken.

Mollys ena pupill är större än den andra, det märkte vi när hon var fyra månader. Nu har vi varit hos ögonläkaren ett par gånger för att kolla upp detta och idag fick vi diagnosen Holmes-Adie syndrome (med ganska stor sannolikhet). Det handlar om ett ganska harmlöst och ofarligt syndrom, men ändå, det har liksom ett namn och är alltså en neurologisk avvikelse som också kan ge andra symptom. Och så googlar man upp dem och så blir man riktigt virrig av all medicinsk fackterminologi på engelska och så plötsligt känns det riktigt otäckt.

Kunde det inte bara ha varit en gullig liten egenhet, måste det liksom vara ett syndrom?

Lilla Jenni Annalena döptes idag och fick oss till sina hedniska, men hängivna gudföräldrar.


Efter ceremonin sussade Molly en stund på balkongen medan vi andra kalasade på inomhus.


Och när Molly hade vaknat så var det efter en stund Jennis tur att tuti, men hon gjorde det inomhus, så då fick vi som var kvar fortsätta festen på balkongen.



När vi kom hem fick jag krabbis. Och då hade jag bara druckit ett par glas skumpa. Hur månne det ska gå på vappen? Jag tror att kikkan är att aldrig sluta dricka. Vi kör med det.

Gonatt!

Myslördag med Inför ESC och mums (men tyvär inte Mums-mums, men nog Mums-mums mumsa, hänger ni med?).


Och vad tror ni att vi drack till mumset? Jo förstås en flarra sånt här:


Nu-> Natt.

Båten är sjösatt och landesäsongen invigd. För Theo betyder det också att han kan återuppta sin favorithobby, stenkastning. Tills vidare har vi, gudskelov, lyckats övertyga honom att man inte får kasta sten annanstans än i havet.