Och så sitter folk ("feminister") här i våra knutar och hetsar upp sig över att barnen beroende på kön får ljusröda eller ljusblå band runt armen på BB.
Vi fick just hem S-gruppens bonusberäkning och jag såg till min förvåning att vi hade fått bonus för en hotellnatt i februari. Men inte har vi ju bott på hotell, tänkte jag. Aha, nu får jag alltså fast maken för att ha varit otrogen! Han trodde han var smart, men så var han så snål att han ville ha bonus på betalningen. Fast vänta nu, det var ju det där bröllopet i Vasa i februari som vi skulle gå på. Som jag inte kunde åka på för barnen var sjuka. Men maken var där. Jag var ju faktiskt med och bokade hotellrum och påminde om att det skulle bokas om till enkelrum. Så var det ju, nu när jag tänker efter. Men det behöver ju inte betyda att han inte skulle ha varit otrogen ändå, det jävla svinet!
Jag har nu kontaktat en barnpsykolog för att få tips om hur man ska hantera trotsiga treåringar. Så illa är det för tillfället. Och det här går inte längre att hantera på fiilis (som btw allt oftare är "mörda!", kanske inte så pedagogiskt). Nu väntar jag ivrigt på svar och ett bättre liv!
Alltså jag gick för att få en gratis frisyr hos hårterroristerna i Iso Omena och jag kom hem med extensions och galen visaräkning. Hur gick det till? Jag måste vara deras drömkund, jag går på allt, precis allt. Men ni skulle bara se så hot jag är nu, purrrrr!
Kolla, jag har hår!
Kolla, jag kan sätta håret på en slarvig knut!
In a related story. Theo frågade mig just helt apropå ingenting varför jag har "så massa hår på pimppulin". Jag var fullt påklädd. Dags att ansa lite igen?
Alltså Vanhanen är en sån antiplayer. Hur kan man ha så låg nivå på sina ragg? Det är något så bondskt över hans flirtande att alla kepufördomar bekräftas. Men så är det väl, en centerpartist är en centerpartist - vaikka voissa paistais!
Är det nån annan än jag och mina kompisar som har lyssnat på Maggie's Dream på 90-talet? Om jag minns rätt, så upptäckte vi bandet då Minna hittade en kassett med dem bakom en soffa hemma hos sig. Och så lyssnade vi som dårar, åtminstone jag. Jag kan fortfarande alla ord utantill!
Varje gång jag ligger halvdöd i sängen p.g.a. något otäckt virus eller typ blindtarmsoperation (eller krabbis) så blir jag så oerhört tacksam för att jag inte är ensamstående. Hur gör alla ensamstående föräldrar i en dylik situation? Vad gör man med barnen om man måste åka till Jorv mitt i natten? Hur tar man hand om en bebis när man ligger med huvudet i byttan fem timmar i sträck? Vem vill komma hem till en och hjälpa till om det innebär att man ganska sannolikt kommer att bli smittad och få spysjuka?
Som tur är tycks maken aldrig bli sjuk och han klarar galant av att ta hand om familjen när jag är ur spel. Förutom vissa minor missöden ibland. Igår glömde han t.ex. Mollys blöja när han tog barnen till läkaren på öronkontroll. Det blev lite vått i halaren. Men hej, man kan inte alltid komma ihåg allt.
