Heheh, det är lite kul att jämföra dessa två artiklar:

Peppar - Drinksen har anlänt till Vasa!
Hbl - Helsingforskrogarna satsar på öl

Vi kände oss t.o.m. tvungna att kommentera detta på Peppar. Men kanske laman inte har nått Vasa än?

Om nån undrar vad jag håller på med, så kan jag berätta att jag har 38,4 grader feber och kan inte sova, läsa, se på tv eller koncentrera mig på nånting överhuvudtaget. Helst av allt skulle jag vilja pussla ett riktigt stort pussel, men vi har inga såna ytor. I brist på bättre har jag därför rotat i gamla fotoalbum.

Hördu Petra förresten, jag har lite problem med att hitta stuff som är värdefullt här hemma hos oss. Barnen känns ganska självklara, men allt annat är bara Ikeamöbler och krafs. Men jag jobbar på det, känns faktiskt riktigt intressant att se om jag kommer på nåt!

Den här bilden gör mig inte alls nostalgisk.


Det är nyår 1995 och vi firar med en kryde. Jag kan inte för mitt liv förstå hur jag kan se så glad ut - det är ju min värsta mardröm! Men när jag var 17 år hade jag tydligen lite andra intressen och värderingar. Det räckte med en flaska billigt bubbel (eller fem) för att få upp humöret.

Och Smulan, där är nu den där spetsbodyn som jag nämnde för dig i något skede. Förstår du nu varför jag inte har sparat den?

Jag kanske slutade ta ridlektioner och hänga på stallet år 1992, men nog har jag hittat mig på hästryggen ett antal gånger efter det. När jag ser den här bilden från ett påskläger uppe i Korpilahti 1993 så får jag sån himla lust att återuppta hobbyn. Kolla vilket skutt!

Jag fick för mig att försöka göra en någorlunda komplett förteckning över allt som jag misslyckats med under årens lopp. Här kommer således min dropout-lista:

1984-1990 Lågstadiet

• Hobbyklubben - det var inte så roligt att pyssla och greja när allt blev så jäkla fult.
• Jazzdans - jag hade föreställt mig att jag skulle vara snärtigare.
• Scouterna - inte riktigt min grej, efter en förläggning och ett internationellt läger, där jag led av svår hemlängtan, gav jag upp. Nästan lite sektlik verksamhet, scary shit.
• Redskapsgymastik - när det var dags att börja tävla tog ivern slut. Dessutom var jag urusel på barren även om jag var rätt duktig på mattan och på den där saken som man hoppade över.
• Gitarr - jag är inte musikalisk, onödigt att kämpa mot naturlagarna.
• Kören - se ovan.

1990-1993 Högstadiet

• Ridning - det blev dags att flytta över från ponnyer till hästar och det intresserade mig inte alls, jag är och förblir en ponnymänniska. Slutade dock när jag var på toppen av min karriär. Här hoppar jag det sista hindret i min sista tävling (som jag naturligtvis vann):

1993-1996 Gymnasiet

• De där scouterna igen - jag hängde med kompisarna på ett par läger, men jag var allt för lat för att orka springa omkring i skogen och lösa kluriga problem. Senast när det var dags att göra nummer två åkte jag hem. Här satt jag en hel dag och agerade skadad när vargungarna hade spårning:

• Mattlidens gymnasium - ett par veckor in på mitt andra år i Mattlidens gymnasium fick jag plötsligt fele, gick till studiehandledaren och fixade så att jag kunde börja aftis redan samma kväll. (Men jag skrev givetvis studenten i normal ordning 1996)
  
• Scanrailing - Minna och jag skulle ut och åka tåg i skandinavien i tre veckor. Men efter en vecka blev jag sjuk, fick hemlängtan och kom hem men mjölktåget.

1996- Efter skrivningarna tills nu

• Dekoratörsutbildning (på Lilla hanken) - efter studenten var jag riktigt lost och visste inte vad jag skulle göra av mig själv. Så jag inledde på skoj en dekoratörsutbildning. Nu är det bara det att jag inte är särskilt kreativ. Jag är ingen skapare och jag har inga visioner. Jag kan absolut inte göra ett skyltfönster från scratch. Så jag avslutade försöket efter ett par månader. Här kommer lite bevismaterial:

• Arbis danskurs "Lär dig dansa som i Dirty Dancing" - jag var lite malplacé där bland tanterna och farbröderna.

Men vet ni vad, sedan 1997 har jag inte avbrutit en enda sak som jag påbörjat (utom kanske någon enstaka bantningskur, och Theos babysim). Så det blev folk av mig också!

Klockan är 13.37 och det är lugnt i norohuset. Invånarna i huset är trötta efter en kort och jobbig natt och en låååång och stressig förmiddag. De båda barnen är sjuka (ena magsjuk och andra flunsig) och behöver assistans dygnet runt. Idag har Theo dock klarat av att äta en smörgås och en actimel och det gav honom så mycket energi att fafa måste komma och ta ut honom en sväng. Molly sover i vagnen och återhämtar sig efter nattens feberattack. Som värst hade hon 40,5 grader, trots febernedsättande. Barnens far jobbar hemifrån och har låst in sig i sovrummet med jobbdatorn. Barnens mor har fått något virus som satt sig i luftvägarna. Hon sitter och räknar minuter tills man kan lägga barnen på kvällen. 383 kvar.

Klockan är 13.48 och det är krassligt i norohuset. Theo har just kommit in och är svag, trött och grinig. Han tjatar på sin mor som även hon är svag, trött och grinig. Båda hostar. Och modern svär lite. 372 min till läggdags.

Klockan är 15.23 och det småkivas i norohuset. Barnens mor har fått nog. Hon hotar med att avbryta och lämna huset. De övriga invånarna försöker lugna ner henne och övertala henne att stanna. Isoleringen tär på allas nerver och stämningen är väldigt spänd. Theo tjatar på sin far och vill ha underhållning men pappa bara jobbar och jobbar. Till slut somnar Theo på hans mage. 277 min till normal läggdags, men eventuell uppskjutning att vänta eftersom Theo tuppat av nu.

Klockan är 16.32 och det är ödsligt i norohuset. Båda barnen sover fortfarande. Någon var tvungen att gå till butiken, men invånarna hade problem med att samsas om vem som skulle åta sig uppdraget. Barnens mor behövde lufta på sig, så hon trotsade luftrören och åkte iväg. 208 min till läggdags.

Klockan är 17.55 och det lagas mat i norohuset. Barnens mor har kommit tillbaka från Iso Omena där hon förutom mat också fått med sig en kass full med kläder från urban a* som säljer allt för -70 % eftersom butiken stänger idag. Barnens far får en rynka mellan ögonbrynen när han ser påsen, men mjuknar upp när det visar sig att hälften av innehållet är åt honom. Att matkassan är mer eller mindre förbrukad orkar ingen tänka på. Molly har vaknat. Det rinner kopiösa mängder ghostbustersslem ur hennes näsa, men febern är sgs. borta. Theo sover ännu och hans föräldrar är väldigt oroliga för hur natten kommer att se ut. Men det går inte att väcka honom. 125 min till läggdags (men det tror ingen längre på).
 
Klockan är 19.12 och alla är vakna i norohuset. Barnens far åker en sväng till Stockmann för att hämta bröllopsgåvan till morgondagens brudpar. Som det ser ut nu kan endast han delta i evenemanget, barnens mor stannar hemma med sjuklingarna. Men barnens mor känner sig själv ganska skruttig och mäter svag stegring med en opålitlig termometer. Hon meddelar barnens far att det kan hända att även han blir tvungen att skippa bröllopet och då muttrar han lite och smäller dörren ganska argt efter sig när han går. Barnens mor känner sig lite skyldig och tycker synd om sig själv. 48 min till läggdags (yeah right).

Klockan är 20.01 och det är full rulle i norohuset. Ingen verkar bry sig om att det är LÄGGDAGS! Förutom barnens mor som har däckat med 37,9, för henne har ytterligare en dag i norohuset passerat.

Theo och Molly är egentligen väldigt olika. Bara t.ex. en sån sak, att när Molly kisir eller kakir på golvet, så blir hon jätteolycklig och börjar gråta. Theo i motsvarande ålder skulle inte ha brytt sig alls, på sin höjd kanske fnittrat lite.


Jag tycker det är så fascinerande att jämföra dem med varandra. Så härligt att se hur de utvecklas till två små helt egna personligheter! Fast det där exemplet ovan kan nog ha med könet att göra också, misstänker jag tyst för mig själv.

Jag kräks inte ännu, men det är nog bara en tidsfråga, så jag står här och försöker välja lunch åt mig (maken har bunkrat med en massa olika sorters soppor) och funderar på vad som skulle vara trevligast att spy upp. Ifall det sätter igång snart. Mina alternativ är:

1. Ostsoppa med rökt ren - kanske lite heavy?
2. Tomatsoppa - känns safe
3. Skogssvampsoppa med kantareller och körvel - svampbitarna kanske fastnar i näsan?
4. Blåbärssoppa - nä den sparar jag tills efter att jag slutat spy
5. Jordgubbssoppa - nä, den är Theos

Sallad blir det åtminstone inte idag!

Jag har kommit fram till att folk som bantar är helt sjuuuukt tråkiga och tjatiga och därför tänker jag sluta innan jag ens hann börja. I stället tänker jag amputera allt från ungefär halsen nedåt. Gärna asap, innan noron kommer och tar mig. Slapp man det problemet, liksom.

Det var när Internet var ungt och Shsweb just hade lanserat en förträfflig chatt, som visade sig utgöra en ypperlig träffpunkt för sommarjobbande hankeiter. Vi var ett stammisgäng som hängde där dagarna i ända, utbytte finurligheter och planerade inför veckoslutets fester. Den som loggade in först på morgonen fick namnge ett rum och ju klurigare namn desto roligare. Till saken hörde också att man åtminstone till en början skulle vara lite mukamas hemlighetsfull med sin identitet, så att det skulle ta några dagar innan de andra listade ut vem man var. Mitt alter ego blev Ludmila, en stor och hårig släggkasterska från Ukraina. Efter ett tag blev det kort och gott Ludi, precis som Smulans hund. (Kan det vara ett sammanträffande? Jo det tror jag också.)

Nåväl, Ludi tyckte att han som kallade sig Jesus verkade vara en riktigt underhållande kille, om än lite ung (när identiteten klarnade insåg jag att det var min kompis lillebrors kaveri). Men definitivt kul chattsällskap. Och en vacker sommarkväll crashade Jesus den fest jag befann mig på och sedan dess har vi varit ganska oskiljaktiga.

Har ni någon nologare historia att berätta?