Mina skor kom fram! Och jag äääääälskar dem. Dessutom tycker jag att de passar perfekt till min Odd Molly. Men nu påstår min svägerska att den näpna lilla handväskan (9,90,- på ache&èm) som jag har på bilden inte duger. Men den är ju samma färg som skornas klackar, hjälper inte det?

Var förresten och kollade på en lägenhet med Molly idag. Fick habegär. Om jag har någon hittills okänd rik gammal USA-släkting utan egna arvingar - nu skulle det vara ett bra läge att träda fram och dö!

Jag är så trött på alla prutthurtiga ekohemmamammor som bara köper (vadå köper, tillverkar menar jag) pedagogiska träleksaker, kokar babymaten själva, använder tygblöjor och klarar sig bra med Elis, Birgit, Helmer, August, Greta och lilla babyn Frej i en 65 kvadrats hyreslägenhet, alternativt en gammal träkåk med vedspis, nånstans i någon gudsförgäten håla med över 40 km till närmaste butik. När man någon gång försöker beklaga sig över tillvaron, sticker dessa mammor upp huvudet och påpekar att de minsann har det mycket mer komplicerat, men att det aldrig skulle falla dem in att klaga. Well, grattis.

Fan ta också Catharina vad-det-nu-var som i dagens husis anser att rätten till subjektiv dagvårdsplats ska omprövas. Hon tycker att man inte ska få ha det äldre barnet på dagis om man är mammaledig bara för att man tycker att det är för besvärligt att sköta flera barn hemma. Men att "vem har sagt att det alltid ska vara så lätt att sköta sina barn?" Knappast nån. MEN DET ÄR ABSOLUT INGET FEL MED ATT STRÄVA EFTER EN LITE BEKVÄMARE VARDAG!

Damn you Luther och alla dina skenheliga anhängare. Visst fan klarar jag av att ta hand om båda mina barn här hemma. Under sommaren var vi på tremis i sammanlagt en månad, Trots-Theo, Marr-Molly och Martyr-Malin. Varje dag grät jag och var nära att misshandla Theo (tålamodet är inte ens starka sida när man inte har sovit på tre år). Molly skrek sig hes och hon fick aldrig äta sig mätt ostört. Och Theo vägrade konsekvent att sova dagssömn. Någon form av kroppslig kontakt med min man var det inte att tala om, jag orkade knappt hälsa på honom. (Nu sticker ekohemmapissmamman upp huvudet och säger att hon aldrig har haft några problem trots att hon haft sina sex barn, födda med nio månaders mellanrum, hemma, och så föreslår hon en bärsjal som lösning. I den har hon haft tre av sina barn medan hon med en hand har kokat välling och med den andra hjälp resten att laga kottdjur. Typ. Och så ammar hon ju alla sex ännu.)  Men visst gick det ju, vi överlevde, men är det eftersträvansvärt? Knappast.

Man vet inte vilken typ av mamma man blir innan man får barn och man vet inte heller hurdana barn man kommer att få. Låt mig nu bara få ha mina ungar på dagis, vilka mina skäl än må vara, och fakturera då lite extra om resurserna är knappa. Catharina vad-det-nu-var -> eff you!

Jag förstår att alla undrar vad vår supgranne sysslar med nuförtiden när det inte har hörts så mycket om honom på sistone. Jag kan berätta att det har varit ganska lugnt på andra sidan väggen ända sedan vappen, då vi skickade ett desperat textmeddelande åt honom halv 4-tiden på natten när hans primitiva och högljudda vänner hade hållit oss vakna i flera timmar. Visst dricks det fortfarande öl där, men de håller sig inomhus och då stör de inte lika mycket.

Jag träffar supisen ibland på gården när han bär in öllådor från bilen, bär tomma öllådor till pappinsamlingen eller lassar in säckar med tomma ölburkar i bagageluckan. Vi hälsar på varandra med en nick och ett litet leende, men jag anar ett dämpat hat under ytan. Vi har blivit "jomargrannarna". Tänk. Och bara för 3 år sedan var det vi som skrålade om nätterna och pysslade med öllogistiken.

Det som är intressant är att han numera också lever något slags dubbelliv. På veckorna har han besök av en blondin med en rostig Ford, men på veckosluten är det en brunett med en ännu rostigare Toyota och två barn som gäller. En natt satt han på bakgården och snackade lågmält med brunetten precis hela natten. Det vet jag för jag är upp och ammar titt som tätt. Klockan 6-tiden hörde jag hur han föreslog att de skulle koka kaffe. Jag måste säga att de är ena sega jävlar! Och mycket hade de att snacka om, han är säkert en riktigt känslig och djup man innerst inne.

Nu hoppas jag bara att jag är hemma när detta fruntimmersarrangemang kraschar, för det måste det ju göra förr eller senare, och då får jag säkert bevittna en härlig cat fight på gården. Vem ska jag hålla på, veckoblondinen eller veckoslutsbrunetten?

Nu har det hänt. Jag har gjort ett fruktansvärt dåligt köp på Tradera och nu vill jag inte vara med mera. Ropade åt mig en Stylesnob-väska i "ljusbrunt skinn" som bara var använd "ett par gånger". På posten fick jag en orange väska i fejkläder med noppigt foder som stank så mycket tobak att jag inte kunde ta in den, så nu ligger den utanför dörren och osar. Och försäljaren svarar inte på mina mejl. Rumpa.

Nå nu har jag gjort det, färgat håret själv. Här kommer bilder på före och efter:

Nu har rebellen inom mig äntligt vaknat till liv! Jag har försökt få tag på ett par Rules by Mary-skor redan en tid nu, men antingen har storlekarna varit slut eller så har butiken inte levererat till Finland. Jag har t.o.m. mejlat brunosway.se för att höra hur seriösa de är med att leverera enbart inom Sverige, men jag fick inget svar. Så när jag idag märkte att man trots allt kan registrera en finsk adress på deras sida och beställa och betala som vilken svensk som helst, så gjorde jag helt enkelt det. Och sket i att det under köpvillkoren står något annat. Uuuuuh, jag vet, rebelliskt så det förslår! Eller bara korkat? Tänk om det inte kommer några skor?

Har du hittat hit? Crap, då måste jag sluta svära.

Theo har hämtat lite leksaker åt Molly. Han är så snäll med sin syster. Väldigt omtänksam.

Molly har nyss lärt sig att svälja när man matar henne med sked och här för en stund sedan jublade jag när hon åt upp sitt äppelmos. Och vet ni vad Theo sa. "Det har skett ett paradigmskifte." På riktigt. I'm not kidding you.