Varje månad dimper det ner brev från Fortum i vår postlåda. Som tur (?) är det inte alls alltid räkningar det handlar om, utan oftast meddelanden om rationaliseringar och kurser som föranleder prishöjnigar och justeringar till vårt elavtal. Skulle inte dessa meddelanden vara så trevligt formulerade och framställa ärendet på ett så pedagogiskt sätt, så skulle man nästan kunna bli lite sur.

Förra månaden handlade det om en liten prishöjning på några procent, men om jag minns rätt så var det inte alls av ondo, denna höjning skulle göra Fortums prissättning mera enhetlig och förenkla deras system. Sjukt bra, med andra ord! I dagens brev får vi veta att överföringspriset stiger med i medeltal 9%, något som egentligen kommer oss till fromma. Detta tack vare att leveranssäkerheten ökar (Fantastiskt! Vi har ju faktiskt en server i skjulet och om den kollapsar så kan ingen gå in och kolla våra hyperpopulära semesterbilder på vår otroligt välbesökta hemsida. Nu minskar alltså risken för en dylik katastrof. Jubel!) och dessutom kommer överföringsavgifterna att vara jämnare fördelade efter prisjusteringen (Nämen, det betalar jag gärna för, rättvist ska det vara!). Läser man vidare får man ytterligare veta att avgifterna fortfarande är låga jämfört med den nationella nivån (Otroligt vad de är givmilda, det finns inga gränser!) och att avgifterna nu kommer att ligga på samma nivå som 2005 då Fortum sänkte priserna (Öööö, jag hängde inte riktigt med här, men det låter ju bra, va?).

Som socker på bottnet medföljer dessutom Timo Jutilas namnteckning och det var just den jag saknade!
 

Menmen. Efter en lunch som denna...


...avnjuten med en vy som denna...


...känns allting rätt så avlägset.

EDIT: Fortum makes me wanna boogie!

Idag kunde vi kruxa av ännu ett sommarmåste efter en riktigt lyckad utfärd till Ekenäs. Det var lunch på Albatross, lek i parken, glass och Kungsen av och an. När vi hade gått förbi skobutiken Wild Shoe märkte vi att kusinerna Theo och Naema bar omkring på varsitt par enorma fakecrocs som de med största sannolikhet inte hade betalat något för. Det blev till att pila hastiga tag tillbaka och returnera stöldgodset. Där var vi riktigt nära en förstasidasnyhet i Västis, har jag på känn.


Den här betalade jag dock för. Mycket. Trots rean. Men jag kände att jag behövde något från Odd Molly. Min dotter heter trots allt Molly. Det borde ju räcka som motivering.

Här kommer en liten semesteruppdatering. Kolla först lyckliga familjen nedan:


Fast tittar man noggrannare så är det nog bara jag som ser speciellt lycklig ut. Och vid närmare eftertanke så ser nog också det smilet ganska ansträngt ut. Nåväl, detta var alltså på Naemas fyraårskalas på holmen. Mysig tillställning med mumsig mat i trevligt sällskap.

Lyckliga familjen har också gjort den obligatoriska exkursionen till Högholmen. Där åt vi det dyraste skolköket någonsin. Maten var också det första Theo kommenterade följande morgon när jag frågade om han kom ihåg var vi hade varit. På Högholmen, där fick jag äta! Mycket riktigt, han åt faktiskt tre franskisar. Dem betalade vi närmare sju euro för.



Vi har också besökt Hongola gård i Urdiala, där min farbror har slagit sig ner i prästgården och ställer till med årliga släktträffar. I stallet hittade vi lilla Pekka (vem fan hittade på det charmiga namnet?) som hade blivit påkörd av en bil och skadat benet. Nu vårdades han ömt, för att antagligen senare släppas ut i skogen och bli föremål för barbarisk hjortjakt på vintern. Eller när man nu jagar hjort.


Mamma och jag tänker bli vegetarianer.

Och så avslutningsvis ett par bilder på mina söta barn. Bara för att dom är just det, söta.

Idag när vi tittade på Ugly Betty frågade Theo "är det där mamma?". NEJ. Jag upprepar: NEJ. Vi leker att jag inte hörde det där.

Har nån sett min moped? Jag har lite bråttom till yrkis, går lastbilschaufförslinjen.

Det blev ingen Nipplegate 2008, min kollegas fru har anammat våra skandinaviska amningsvanor och de svimmade inte när jag plockade fram Mollys mat vid lunchbordet. Men de berättade att hemma in the US så går debatten het och eftersom man försöker främja amning så funderar man på att stifta en lag som förbjuder folk att ta ärter i näsan när mammor ammar offentligt. Tänk.

Sen uppstod en lite märklig situation. Där satt vi med våra PwC-bebisar och åt när två andra amerikanska kollegor dök upp. De sken upp som solar och konstaterade att de inte har träffat min kollegas bebis förut och så stod de där och gullade med henne i 15 minuter och klagade på att hon är en addiction och sååå cute och alldeeeles för adorable. Och där satt jag med Molly och kände mig som mamman med den fula bebisen. Kunde vi inte ens ha fått en liten artighetskomplimang? Oartiga människor, de där amerikanerna.

Idag...

• hade Molly och jag (och 4 miljarder andra) namnsdag
• svängde Molly sig för första gången från rygg till mage (hon fyller 4 månader på lördagen)
• är det vår bröllopsdag (firades inte)
• väger jag 53,4 kg (1,4 kg kvar till utgångsläge!)
• fick jag en superskön tunika från me&i på posten
• var vi på släktträff på holmen

Och i morgon blir det lunch med min jenkkikollega + hans fru och lilla bebis. Nu ska jag pränta in lite babyterminologi på engelska. Vad är t.ex. tutt/napp? Och vad månne amerikaner anser om breastfeeding in public? Det kanske inte är riktigt comme il faut? Men blir Molly hungrig får de väl stå ut med lite bar hy. Eller så blir det Nipplegate 2008.

När jag nattar Theo brukar jag krama om honom, pussa honom på pannan och säga "nati, nati, mamma älskar dig". Det är kanske inte så lätt för en tvååring att förstå diffusa begrett som "att älska" och följaktligen har Theo börjat förknippa "älska" med att kramas. Därför brukar han ligga i sin säng och ropa "kom och älska mig" när han vill ha en natikram.

Idag tog han detta ett sted vidare och ropade "mamma kan jag få en älskning". Man smälter.

Ett par bilder från idag:

Här sitter Theo med ett par av sina flickvänner (Elsa och Elma) i vår furutrappa (från helvetet) och läser. De har lärt känna varandra ungefär tre månader gamla via en mammagrupp som rådgivningen satt ihop. Strålande initiativ!

Här övervakar Theo lillasyster Molly och Elsas lillebror Elmer. Molly och Elmer föddes faktiskt samma dag med under två timmars mellanrum (5.3.08). Grym tajming!