Hela det här stohejet kring dessa sinnessjuka österrikare med en massa skumheter i sina källare (vilka välisolerade hus de måste ha!) fick oss att tycka att det kunde vara dags att mynta ett nytt uttryck. En österrikisk källare kunde t.ex. stå för ett ytterligare trumfkort. Typ "Men då har du inte sett vad jag har i min österrikiska källare!" Eller så kunde det användas lite som skelett i garderoben. "Man vet inte vad han har i sin österrikiska källare." Jag tror jag ska ta det i bruk omedelbums.

Molly ska döpas på söndagen och vi tänkte att vi skulle skippa den ena psalmen och lyssna på lite solosång i stället. Än har vi dock inte slagit fast vilken sång som ska sjungas. Om jag ger lite förslag, kan ni hjälpa mig då? Här kommer alternativen:

1. Hon är så söt när hon sover - Bo Kaspers Orkester
2. Good Golly Miss Molly - Little Richard
3. In the Ghetto - Elvis

Eller?

Idag när vi gick förbi stallet på väg till dagis sa Theo att han tycker så mycket om hästar. "Dom är så jätte namiga", sa han. Man undrar.

 

Jag har haft ont i magen nästan varje dag i två veckor och googlade mig fram till att jag måste ha gallsten. Alla symtom stämde och risken att insjukna ökar vid graviditet, hastig viktminskning och efter att man fyllt 30. Det är ju jag i ett nötskal. Rådgivningsläkaren jag besökte igår kunde inte ta ställning till mina problem och bad mig kontakta min egenläkare. Nå, min egenläkare ringde idag och visade sig vara en riktigt oartig, ovänlig och ointresserad rusinna. Hon hade inte tid att lyssna på min symtombeskrivning utan avbröt mig genast och sa "rådgivningsläkaren har skrivit att du får ont i magen av fet mat, ät inte det, tack och adjö". Vad är det hon insinuerar?

 

I morse när jag hade fört Theo till dagis och fortsatt vidare på min vanliga promenad ner till stranden, beslöt jag mig för att hämta ett par fyllda croissanter från strandcaféet. Jag anlände just lämpligt för att se supgrannen hoppa in i en taxi och åka iväg. Kvar på bordet stod ett halvdrucket ölstop och en full askkopp. Men, jag menar, det är ju ändå fredag, solen skiner och klockan var ju faktiskt över 9. Inga konstigheter där inte. Och visst kunde jag redan då räkna ut var festen fortsätter. Umpf umpf umpf. 

 

"Oho, lilsippor" sa Theo.

Vi kör med randiga pyjamasar. Och hemma hos oss ser det alltid ut som ett illa förstört zigenarläger. Stirra inte för länge, det kan vara skadligt!

Okej, det här är kanske lite vanskligt, men nu ska jag modeblogga. Eller nåja, klädblogga, jag är ju inte precis någon trendsetter, så att tala om mode är väl lite att ta i. Men för att vara på den säkra sidan och inte göra bort mig totalt, så köper jag då och då nånting från urban a*. Litar på att de inte tar in sådant som är totalt no no. Och nu har jag shoppat dopkläder där:


Vad sägs. Den här skjortklänningen från S'NOB med leggings och pumps, blir det bra tror ni?

På lördagen satsade vi dessutom stort och åkte in till Kamppi för att shoppa loss. Fast det blev nog inte så mycket åt mig, bara den här vårocken från Mango:


Tyckte mig notera att alla antingen har någon variant av denna rock eller alternativt en kort läderrock med mysiga mjuka muddar. Eftersom jag har mainstream tatuerat i pannan fick det bli någondera och den här var billigare och mera ändamålsenlig för vagnpromenader. Men jag blev nog lite snål på läderrocken också...Om inte annat så skulle den se bra ut i mitt skåp.

Well, rysligt spännande det här klädbloggandet, eller hur?

Rökgrannen har nu flyttat ut och idag har både jag och min man vid olika tillfällen stött på den nya grannens mamma (flytthjälp). Hon har stått framför deras dörr hela kvällen. Och rökt. Jihuu. Men vi vet förstås inte om hennes son eller hans fru har samma snuskiga ovana. Det som tröstar är att det åtminstone inte är möjligt att röka mer än förra rökgrannen. Om man nu inte röker flera cigaretter samtidigt. Det sku vara nånting det.