Hur ska ni fira nyår? Vi ska dela kristligt på Veritas julklappshummer, mindre kristligt på en flaska Vövve och sedan sprakar det loss med lite tomtebloss.  Det blir m.a.o. inte det häftigaste nyårspartyt ever, men förhoppningsvis lite festligt i alla fall.

Dessutom kanske vi kan leka att vi har slocknat på något ordentligt gulej sen när vi går och lägger oss och lyssnar på supgrannens dämpade dunka dunka bakom väggen och skränande barhaggor som står och röker på bakgården. Supgrannen är nämligen ett säkert kort när det gäller att ordna fester. Stimmung.

Men nu står granen ute på gården och vår fula parkett håller på att återhämta sig från en smärre vattenskada. Lilla Tarzan bryr sig inte nämnvärt. Men nästa jul ska vi nog binda fast granen, skippa glasbollarna för säkerhets skull och byta till en matta som inte slukar barr.

Cristal Snow & co., beware! Det tränas hårt här i Distby. Snart är det dags att lämna över scenen åt yngre förmågor. Fast jag vet inte om yllebyxor, fleece och mammas gamla "obbtor" (jobbskor) kan anses vara tillräckligt glammigt...

Kommer ni ihåg de där morgnarna när man bara måste vakna tidigt för att kunna börja leka med favoritjulklapparna? Kommer ni ihåg att de skulle ha börjat redan halv sex? Nä just det, gäsp.

Jag skriver detta med en sprillans ny MacBook. Tänkte bara berätta det.

Vi har just bytt ut vår 800 euros matta från Vepsäläinen (okej, inte köpt till det priset, men i alla fall) till en 100 euros matta från, hör och häpna, Sotka! Det var så genant att vi måste rusa in från bilen med vår Sotka-rulle för att inte grannarna skulle hinna se oss. (Fast jag antar att om Sotka skulle bygga hus så skulle de se ut precis som vårt. Och antagligen är våra grannar också stamkunder där. Men det är nu i vilket fall som helst inte en image vi vill delta i. Folk som handlar i Sotka köper antagligen också sina kläder i Prisma, läser Seura och äter lihisar. Kalla.)

Så nu har vi en svart matta. Den är inte lika snygg som en motsvarande vit, men betydligt lättare att leva med. Den gamla var visserligen jättefin och praktisk färg, men sträv. Inte trevlig att falla på med små bara knän, man får kompromissa lite. Sen när våra barn har flyttat hemifrån kan jag kanske börja satsa på inredning igen. Det är ju bara ca 20 år tills dess, det går väl hastigt?

Jag har blivit så gammal att jag övergått till att lyssna på Radio Vega på morgonen när jag kör till jobbet (jag gillar inte riktigt det nuvarande A-laget). Det är faktiskt riktigt behagligt med pensionärsradio som omväxling. Så länge det inte händer något speciellt i Ryssland, FÖR JAG KAN INTE TÅLA ANNA-LENA LAURÉN! Eller rättare sagt hennes dialekt. Den människan borde inte få prata alls, bara skriva. Var i hela fridens namn talar man så där fruktansvärt?