Känner för att lägga in Theos första dagisfoto här. Jag är djupt imponerad av att de lyckats fånga vår lilla laserstråle på bild.

Naglarna är spröda och håret elektriskt. Näsan är röd och rinner lite hela tiden. Bilen har fått vinterdäck och båten är på land. Theo har "ny" toppahalare och flera par vinterstövlar att välja mellan. Allt är som det ska, nu väntar vi bara på snön. Och juuulen förstås. Myyyyyyys.

Jag har ganska mycket fina och bekväma mammakläder i garderoben. Dagens mode gör att det hänger massvis med stretchiga klänningar i butikerna och det är precis vad min mage trivs bäst i. Men så har jag förstås kvar ett och annat plagg från föregående runda, och även om de är i rätt gott skick så känns de lite...tja, trista. Så där som ett par år gamla kläder ofta gör.

Men i morse tyckte jag att det är dags att sluta vara kräsen och ta fram en fullt duglig (men väldigt spräcklig) omlottsklänning som bara hängt där i skåpet tills nu. Och till den drog jag på mig stövlar årsmodell 2005, som jag är ganska övertygad om att inte är särskilt high fashion i dagens läge. Men vad fan, jag sitter ju ändå instängd i mitt rum hela dagen så det kan ju inte ha någon betydelse.

Förutom att idag skulle det mittiallt firas avskedsfest på avdelningen och där står alla andra och är så posh medan jag bara känner mig trash. Typ första gången jag träffar hela min grupp sedan jag började jobba igen. Jävla klänning. Och stövlar.

Och när jag sedan stegar in på Kvinnis för mitt andra rutinultra blir jag antastad av fyrans nyheter som vill filma mig medan jag undersöks. Vem kunde gissa att jag just idag skulle bli erbjuden mina 15 seconds of fame? Nå jo, Murphy antagligen, men jag tackade artigt nej. Dessutom vill jag inte uttala mig om massuppsägningen, känner att jag skulle ha svårt att hålla mig pk.

Det ser förresten ut att bli en hon....men det vet man förstås inte säkert :-)

Vi dricker som bäst caffè latte, det gör vi alltid på veckosluten. Det är Titin som leker barista. Han skummar varm mjölk och häller i espresso kokat i mokapanna. Och detta gör han med stort hjärta och kärlek till fosterlandet.



Vi har alltså inte rört om i kaffet med sked, dessa figurer har uppstått helt slumpmässigt då kaffet har hällts i mjölken. Lite så där som Jesus på rostat bröd. Och jo, vi vet, bordet glappar.

Har någon kommit underfund med varför mikrovågsugnar i allmänhet alarmerar som värsta brandalarmet när de är färdiga med ett program? Varför i hela fridens namn är det så jävla viktigt att hela huset + alla närmaste grannar ska veta när min mikromat är klar?

När vi köpte ny mikro för ett par år sedan letade vi med ljus och lykta efter en ugn som skulle meddela med ett nätt litet "pling" när den är färdig. Men några sådana ugnar finns det inte på marknaden. Det bästa vi hittade var en jävel som signalerar med fem ohyggligt gälla tut. Vissa tutade upp till sju gånger.  Varför? Varför varför varför? Det är ju inte som om maten skulle explodera om man inte tar ut den genast. Och mera sällan hinner man så långt bort på de två minuter man värmer något att man inte skulle höra ett litet pling. Inte för ju brödrosten i allmänhet heller något ljud. Och bra går det att rosta bröd för det.

Som det nu är så måste man stå bredvid fanskapet och vakta det så att det inte hinner börja tjuta ifall någon i familjen sover. Jag behöver en mute-knapp!