This is the shit:



Anledningen till att jag över huvudtaget någonsin sätter min fot i skitbutiken Lidl.

Vet ni vad det här är?



Det är vår nya bebis! I veckor talar vi 7+4 och i cm 1,2. Man ska med andra ord kanske inte ropa hej ännu, men tills vidare går det bra. Jag är trött och mår skit, precis som sig bör. Vi vet förstås inte alls vad vi har gett oss in på, det här med två barn lär inte ska vara någon kakbit, men jag förbereder mig så som man gör inför ett krig (tror jag). Vi ska vinna det!

Håll tummarna!

Min man beslöt sig för att äntligen göra slut med Nordea idag. Den banken är nothing but trouble och nu tyckte han det fick vara nog. Bankkortet som inte använts på sex år, men som han nog ändå betalat avgift för, skulle avslutas och studielånet skulle betalas bort. Man måste ju gå till kontoret för att sköta sådana här saker, och det hinner man ju inte när som helst, men sista semesterdagen tänkte han tillägna detta.

Lånet fick man förstås inte betala cash så det sket sig, vad hade man väntat sig? Bankkortet lyckades han ändå avsluta, men kassatanten avslutade i misstag ID-kortet också. Det var ett sånt där ganska nytt med chip som hon hurtigt klippte av nästan helt och hållet.

Nåja, banken kommer givetvis att ersätta det nya kortet, men om det har tagit sex år för min man att ta sig till banken för att ta itu med den här saken, hur länge tar det månne inte innan han tar sig till polisen för att ansöka om ett nytt ID-kort?

Det jag inte förstår är varför så många människor anlitar en bank med a) högre avgifter b) sämre service (och nästan ingen svensk service alls) c) längre köer och d) noll flexibilitet. Fullständigt obegripligt koncept.

Med risk för att låta som Siv eller Lis-Frid från typ Pojo tänkte jag berätta att vi faktiskt hittade trattisar här på holmen igår. I juli! Det är stort.

Något positivt har regnet i alla fall fört med sig. Det här ska bli en liten kvällstoast. Tidigare idag åt vi pasta med svampsås. Mmmm...

Haahaa! Jag har simpsonizat mig själv. Kolla:

Idag har jag bloggfajtats. Inte på särskilt hög nivå, men i alla fall. Skrev igår i god tro en kommentar till ett inlägg som numera är raderat och väckte oavsiktligt en enorm aggressivitet hos blogginnehavaren. Inte kanske så mycket p.g.a. kommentaren (och den fantastiska misstolkning som gjordes), men framförallt för att jag överhuvudtaget hade mage att kommentera en främmande människas blogg. Ojoj. Det borde jag aldrig ha gjort. Och jag som trodde jag var lite snäll som visade intresse. Nu finns dock tydliga instruktioner på bloggen om att alla kommentarer är oönskade så ingen borde kunna upprepa mitt fatala misstag.

HERREGUD SÅNA KUCKUN HÄR HÄCKAR! Fast bra underhållning ger de ju.

Idag gick Theo ett steg vidare i sin träning för kommande rockstjärneliv på hotellrum. Han lyckades inte slänga ut tv:n genom fönstret, men fångade i stället den stora jävla turkiska klumpen med huvudet när han väl fått den på fall. Jag trodde det var kört och tjöt så det skallade i skären, men Theo tog det lugnare och klarade sig med en ganska obetydlig bula i pannan. Tv:n däremot dog. Ingen sörjer.