Sandra undrade om mitt jobb:

Så här får du Sandra:

Jag har jobbat med revision på samma byrå sedan år 2002, men varit mamma‐ och vårdledig i 2 x 1,5 år och mellan ledigheterna valde jag andra arbetsuppgifter för att minska på stressen. Sammanlagt har jag alltså 4,5 års erfarenhet av yrket.

Jag gillar mitt jobb väldigt mycket. Jag jobbar på en stor byrå, alla mina kollegor är fruktansvärt smarta, vi har experter inom en massa områden och det känns bra att jobba för en arbetsgivare som man verkligen tror på och tycker om. Eftersom det varje år anställs en varierande mängd nyutexaminerade ekonomer är miljön rätt ungdomlig och det är lätt att hitta vänner på jobbet. Sånt tycker jag att är skitviktigt för att man ska trivas. Jag tror att vi är ungefär lika många kvinnor som män, har inte riktigt koll på läget, men det känns balanserat.

Karriärstigen är färdigt utstakad, man avancerar efter en tydlig modell och vet hela tiden vad som förväntas av en. Vi får regelbundet utbildning och uppdateringar i kunskaperna. Jobbet är intressant och varierande och ofta väldigt utmanande, lite beroende på hurdan kundportfölj man har. Det är också lätt att jobba ihjäl sig, så blir det när arbetet inte fördelar sig jämnt över kalenderåret, men nu när jag har familj har jag märkt att det faktiskt är möjligt att säga nej till en del av det som erbjuds och har faktiskt inte jobbat övertid nästan alls. Men vi får nog övertidsersättning, något som inte alltid är en självklarhet på alla jobb, och det resulterar i långa sommarsemestrar för många revisorer.

Jobbet innefattar en hel del åkande runt omkring och det kan vara både positivt och negativt, beroende på vem du frågar. Personligen tycker jag att det är intressant att besöka olika företag, men visst kan det bli lite stressigt också om man har olika adress varje dag.

Det tyngsta är väl ändå ansvaret man känner för det arbete man gör. Man vill ju absolut inte ge fel råd till kunden eller missa något avgörande som kan orsaka dem trubbel i framtiden. Ibland kan det vara svårt att släppa något fall man grubblar över och så ligger man där mitt i natten och funderar och funderar. Men jag tycker att det finns så mycket expertis på vår byrå att man nog alltid får back‐up då man är osäker. Det är skönt, annars skulle man bli galen.

Andra fördelar med en stor byrå är att det finns många olika avdelningar att jobba på om man känner för att specialisera sig på något visst. På så sätt får man mera omväxling och kan bredda kompetensen. Det är dessutom önskvärt att man åker utomlands och jobbar en tid och vi har bra program för det. Och så har vi väldigt intressanta kunder också, själv har jag allt från riktigt små dotterbolag utan personal till gigantiska börsbolag i min portfölj. Det är kul!

Ibland råkar jag dock i misstag se på mitt yrke ur ett rymdperspektiv och plötsligt känns det ganska underligt hela det här systemet med bolag och bokföring och aktieägare och miljarder olika regelverk som människan har hittat på och som vi gör vårt bästa för att tolka rätt. Det är ju inte som om vi skulle rädda liv eller ta hand om föräldralösa barn eller motarbeta krig eller något annat som skulle kännas så där självklart meningsfullt. Men skit i det, det är ett jobb som ska göras av nån och jag tycker om det, good enough!

Till näst gäller det för mig att försöka bli auktoriserad genom att skriva CGR‐tenten. Har lite siktat in mig på ett försök hösten 2011. Jag kände mig ganska nollställd efter hemmalivet och behöver lite tid att repetera och ta igen. Vi får hoppas att det går vägen!

Jag skulle avråda er från att äta brunch på Primula 10 minuter före brunchbordet ska dukas ut. Både maken och jag har mått lite skumt idag och den huvudmisstänkte är tills vidare laxterrinen.

Egentligen kunde jag avråda er från att äta brunch på Primula överhuvudtaget. Jag är inte riktigt säker på exakt vad vi betalade för. Servicen kanske? Den var faktiskt helt ok.

Så här gick det till när vi bakade kaka för en stund sen.

Det var just så harmoniskt som det ser ut. Det var ingen som knuffades, ingen som skrek, ingen som hällde mjöl på bordet och definitivt ingen som sopade och viftade i mjölklottet. Det var heller ingen som frågade en gång i minuten när kakan är klar och inte heller nån som envisades med att springa ut på bryggan stup i kvarten medan jag vaktade kakan. Nej, det vara bara idyll hela vägen.

Not.

Banankaka och vin. Den som nånsin har bakat med barn kanske har lite större förståelse för kombon.

Vet ni vad som är riktigt äckligt? Stora Roban. Smutsigt och fult och fullt av slödder. Ujujuj. Vi har bott i hörnet av Roban och Albert. Ujujuj.

Ujujuj.

Vi har just stigit upp och snart ska vi åka till Sea Life. Och after that WE HAVE TO GO BACK TO THE ISLAND! KATE, WE HAVE TO GO BACK!

När jag körde hem från jobbet idag lyssnade jag på Vega. Plötsligt avbröts Country Express mitt i låten för ett myndighetsmeddelande. Intressant, tänkte jag, och skruvade upp volymen en aning. Och så fick jag höra att de fasta telefonlinjerna i Ullava i Karleby är ur bruk och kommer att vara så i ca 40 minuter. Herregud! utbrast jag. Både upprörande och förvirrande, vad ska jag liksom göra med den här informationen? Den är uppenbarligen väldigt viktig.

Det kändes inte alls särskilt 2010.

Eller åtminstone röd. Sprang just en runda med Mia och det var HETT! Vi sprang förbi en gubbe som vattnade sin häck (haha, inte den häcken, snuskpellar) och då jag kastade längtansfulla blickar mot vattnet så erbjöd han oss en dusch. Vilken jag tacksamt tog emot. Jag tror att jag gjorde hans dag.

Svett

Jag har övergivit (övergett? what's the difference?) min familj och flyttat in till Notviken. Jag jobbar den här veckan och tycker att det är enklare att bo här. Och faktiskt ganska skönt också. Ändå skulle jag inte tacka nej till sovmorgnar som dessa:

Mail från maken i morse

Tänk att vakna före barnen, hur ofta händer det? Typ aldrig!