Igår sjukskrev jag mig och försökte göra noll hela dagen. Dagens prestation var att släpa mig till sandlådskanten för att skvallra lite med grannen.
Min dotter med det brutna nyckelbenet
Ett av mina skickliga naturporträtt (jfr ”Räven 1″ eller ”Räven 2″), jag kallar det ”Fasanens flykt”
Den lediga dagen paid off, medicinerna kickade in och på kvällen var jag hur pigg som helst. Hade tidigare avbokat en träff med Mia, Maria och Linda på Gäddviks Paviljong, men nu kom jag på den strålande idén att träffas hos oss i stället för jag hade faktiskt FF (familjefritt). Mycket bekvämare så när man har inflammerade ögon och näsherpes (eller ”närpes”, som vi kort och gott brukar säga). Vi smider vilda planer inför en Ålandsresa modell österbottenorgien i höstas, det ska bli så roligt!
Idag sammanstrålade jag sedan med min familj på holmen och det var en av de där första landedagarna med den där speciella stämningen då allt är lite nytt men samtidigt så bekant och man bara går omkring och återupplever och hittar skatter.
Barnen hade dragit fram alla leksaker (btw, kläder var helt överskattade det här veckoslutet)
Jag hittade en oläst pocket i hyllan
Till kvällen drog vi dock hem eftersom det lovats dåligt väder och dessutom ska vi på dop i morgon. På vägen lyckades vi tappa Tättä, och nu är hela familjen lite i chock. Hur ska vi hantera förlusten?
Dessutom hade bilen blivit nerskiten av en brutalt stor fågel
Och senare upplevde vi ett alldeles nytt dilemma. Maken stod och svabbade bilen på gården då vår pinfärska granne kom åkandes med lite renoveringsgrejer. Ingenting konstigt med det, men nya grannen råkar vara polis och det råkar vara olagligt att tvätta bilen på gården. Tror ni att vi måste börja skärpa oss? Kanske inte bara med bilen, men också med all annan eventuell kriminalitet? Är poliser poliser också på fritiden?





Är fasanen den där bruna klimpen ungefär i mitten på bilden? Jag lade själv också upp årets naturbild igår.
Vad sorligt med Tättä! Här sku nog inte livet fortsätta utan pupu, pupu tvåan eller varapupu. (JA han har TRE, och han känner om någon fattas tom. i sömnen). Hoppas hon kommer över förlusten på nåt sätt!
O oj. Ja jag vet inte, inte får de väl vara hur polisiga som hellst då? Men kanske det beror lite på personen. Är nog lite rädd (fortfarande) för poliser. Sorry. Men gamla ränder går liksom inte genast ur.
Fan, din räv slår mina! Jag lever ännu i hoppet om att Tättä bara gömmer sig nånstans här hemma, för jag har faktiskt kört runt Mattby kl. 22.30 och sökt den utan resultat…
Stackars Molly! Hoppas ni hittar den. Och guud, så jag blev kade på er road trip!
Älska road trips! Vi tror att tättä är på mäcken
Tack för trevlig läsning!
Den polis jag känner är åtm. inte särskilt polisig på fritiden, så kanske ni inte måste söka ny bostad sådär bums…
P.S. Har du övervägt att ställa ut dina naturbilder..?
Ja fan, en utställning skulle vara fint! Jag har ju samlat på mig en och annan pärla.
Gillar ”all annan eventuell kriminalitet”
Nå men vet du, gå mot röd gubbe
Typ.
Har också en polisgranne. Min kära dotter skråmade hans bil med min bildörr (vi har bilplatserna brevid varandra), och så blev hon så rädd att hon inte vågade gå o erkänna det för polisfarbrorn. Hon trodde hon skulle få fängelse direkt. Helt roligt med tanke på att hon börjar på trean i höst….(och nej, inget fängelse o inte ens någon skråma kvar sedan polisfarbrorn hade vaxat över det hela…)
Huu så traumatiskt! Jag skulle inte heller ha vågat erkänna…