Hemfärden

Har jag sagt att reor gör mig dum i huvudet? Trots att jag envist påstått att det inte går att shoppa i Rastatt, lyckades jag ändå göra ett sista minutens impulsköp innan det var dags att styra bilen mot Frankfurt. Jag köpte dessutom något så udda som kostymskor till herr G för 70 €. Bara för att.

Och lite mindre udda, men också impulsivt, var att i samma butik handla ljusröda Converse för 9,95 € (den ena var solskadad). Dessa var dock till mig själv.

När vi väl kom iväg trodde vi att vi trots mina extra minuter i skobutiken var i god tid, tills GPS:n uppskattade en två timmars delay på vägen. Tydligen någon olycka. Omräknad ankomsttid var 15 minuter före min flight. Bilen skulle dessutom returneras till T1, varifrån det går ett tåg – ett tåg – till T2, där Finnair huserar. Fantastiskt. Men min kollega körde som bara en dansk kan köra och vi hann i tid. Bilen blev dock otankad, skit i det.

Men när jag sedan äntligen sjönk ner i min stol på planet, väldigt lättad och lycklig, och det meddelades i högtalarna att kaptenen hette Antti Svensk, så kan jag erkänna att jag önskade att jag ändå hade missat flyget. Antisvensk – hur dålig karma får man ha? Men jag talade bara engelska med alla för att inte avslöja mig och planet landade tryggt i Vanda 10 minuter ahead of schedule.

Slutet gott, allting gott. Nu ska jag hålla mig hemma några veckor.

4 svar till Hemfärden

  1. Hannah Norrena skriver:

    Det är underligt hur man köper en massa grejer bara för att dom är på rea. Har efter en hel del oanvända ”jagskabarasyindenlite”-fiaskon bestämt mig för att bara köpa såna reagrejer som jag skulle vara beredd att betala fullt pris för. (Eller åtminstone nästan.)

    • malin skriver:

      Jag har inte kommit så långt i min personliga utveckling ännu. Jag köper vad som helst bara det är nedsatt. På flygfältet hade jag 2 minuter extra tid och jag passade på att shoppa en Amarone, bara för att det var månadens erbjudanden. Håhhåj.