Har jag sagt att reor gör mig dum i huvudet? Trots att jag envist påstått att det inte går att shoppa i Rastatt, lyckades jag ändå göra ett sista minutens impulsköp innan det var dags att styra bilen mot Frankfurt. Jag köpte dessutom något så udda som kostymskor till herr G för 70 €. Bara för att.
Och lite mindre udda, men också impulsivt, var att i samma butik handla ljusröda Converse för 9,95 € (den ena var solskadad). Dessa var dock till mig själv.
När vi väl kom iväg trodde vi att vi trots mina extra minuter i skobutiken var i god tid, tills GPS:n uppskattade en två timmars delay på vägen. Tydligen någon olycka. Omräknad ankomsttid var 15 minuter före min flight. Bilen skulle dessutom returneras till T1, varifrån det går ett tåg – ett tåg – till T2, där Finnair huserar. Fantastiskt. Men min kollega körde som bara en dansk kan köra och vi hann i tid. Bilen blev dock otankad, skit i det.
Men när jag sedan äntligen sjönk ner i min stol på planet, väldigt lättad och lycklig, och det meddelades i högtalarna att kaptenen hette Antti Svensk, så kan jag erkänna att jag önskade att jag ändå hade missat flyget. Antisvensk – hur dålig karma får man ha? Men jag talade bara engelska med alla för att inte avslöja mig och planet landade tryggt i Vanda 10 minuter ahead of schedule.
Slutet gott, allting gott. Nu ska jag hålla mig hemma några veckor.





Det är underligt hur man köper en massa grejer bara för att dom är på rea. Har efter en hel del oanvända ”jagskabarasyindenlite”-fiaskon bestämt mig för att bara köpa såna reagrejer som jag skulle vara beredd att betala fullt pris för. (Eller åtminstone nästan.)
Jag har inte kommit så långt i min personliga utveckling ännu. Jag köper vad som helst bara det är nedsatt. På flygfältet hade jag 2 minuter extra tid och jag passade på att shoppa en Amarone, bara för att det var månadens erbjudanden. Håhhåj.
Erbjudanden är världens partytrick. Funkar nästan lika bra som sprit.
Ja, och tänk hur bra sprit på erbjudande funkar!