Månadsarkiv: november 2011

Hälsningar från ytterligare en plågsam joggingrunda. Hatade vartenda ett steg. Det måste finnas något trevligare sätt att motionera, kommer bara inte på någonting just nu. Usch så jobbigt.

Haha, kolla vad herrn i huset har pysslat helt själv efter att barnen gått och lagt sig:

Gaykakor

Man lär ska bli ganska rastlös när man slutar snusa.

Det finaste julpyntet jag har har jag ärvt av min farmor. Här är ängeln som alltid har fascinerat mig:

Visst är hon vacker?

Degen som maken och Molly knådade ihop igår blev pepparkakor idag. Glutenfria och helt ätliga. Är ingen pepparkaksgourmand själv, tycker att de flesta pepparkakor smakar pepparkakor. Lite som rött vin som smakar rött vin.

Molly underhåller oss med some serious ukulele medan vi väntar på första plåten

Mums mums

Så där, årets pepparkaksduty avklarad. (Säger jag som inte har gjort något annat än dokumenterat eventen.)

Danni bloggar om en tavla som de har gjort av ett bröllopsfoto och jag tycker att den är så otroligt vacker. Så stämningsfull! Jag beundrar ofta folks bröllopstavlor och andra konstverk på dem själva, men varje gång slår det mig att det skulle vara ungefär det sista jag skulle hänga upp på min vägg. En bild på mig själv, herregud så hemskt. Av alla motiv i världen? Nej aldrig. Sorry bruden, du kvalificerar inte.

Men jag kunde däremot gärna hänga upp Dannis tavla i stället, kanske man kan få en kopia?

Vi har varit på ett femårskalas idag (eller Theo har faktiskt varit på två) och mumsat turkisk kalasmat och skvallrat (bl.a. med AnnaK). Nu sitter jag och chillar och tittar på fredagens Idol och vårt nyupphängda julpynt. Maken har snuspaus och sitter och tuggar tuggummi frenetiskt. Ibland fräser han och svär lite. Men på det stora hela har vi det rätt mysigt. Peace out.

Kusin Leo 5 år

Mollys kalasoutfit

Theo har metat

Finn ett fel.

Har nån hört talas om femte advent? Men tennljusstaken är arvegods och jag gillar den, så den får göra jobbet.

Glutenfria pepparkakor på g.

Det stora allvaret.

Dagens low: Extremt kämpig joggingrunda. Noll endorfiner.

Dagens medium: Nya Ciao! Caffe i Iso Omena. Rymligare och fräschare än det gamla. Och nu har de också sallad!

Dagens high: Sushi hos Morzan! Och Farzan och Bu och Bä också förstås. Först var klockan 17 och sen var den plötsligt 22 och vi blev tvungna att motvilligt packa iväg oss för att barnen skulle få gå och lägga sig. Och däremellan hann vi förstås med en massa god mat och dricka och intressanta diskussioner. Tiden flyger verkligen när man har roligt! Puss Morzan & co, ni är verkligen bäst!