Månadsarkiv: juli 2011

Nu följer ett spännande inlägg om vår bakgård. Vi börjar med dagens vattenattraktion:

Theo innoverade detta helt själv

Mycket roligt, faktiskt, trots minen

Vi åt också vår första middag på terrassen (mamma irriterade sig idag på att folk inte kan skriva ”terrass” rätt och tyckte att jag skulle blogga om det, men jag tror det är bäst att låta bli eftersom jag gör så många andra fel själv även om just ”terrass” är ett ord jag behärskar) och det var sjukt mycket behagligare än i Notviken. Vet inte exakt varför, skugga och inga myror, tror jag.

Lammfilé, mums, tyvärr hade vi inte råd med mat till barnen, men jag dukade åt dem ändå

Och så dagens trädgårdsfrågor:

1. Vad är detta för något?

Det här är vår rabatt. 2. Vad växer här? 3. Är det något som kommer att växa av sig själv nästa år också? 4. Är något av det här ogräs?

Nu ska vi skruva upp saker på väggarna. Jag tittar in lite senare och ser om ni hade några svar på mina trädgårdsproblem. Hejdå!

Det här veckoslutet tillbringade jag här:

This is what I call havsutsikt!

Blogghörnan i Irisviken. Så här kommer alla mina photoboothbilder att se ut i fortsättningen. Här i Irisviken är allt gult. Eller så är det når fel på min iSight. Vad ska man göra då?

Ond bråd död.

Vi fick Housewifen med familj över på lunch och den tog slut för en liten stund sen. Helt sjukt så tiden går snabbt i deras sällskap! Tyvärr så hade jag slut på batteriet i kameran, så det blev bara en ynklig telefonbild på mitt eget gäng.

Maken var så snål på kräftor att han passade på att hämta några från Stocka när han rörde sig i knutarna. Resten av lunchen grävde vi fram ur våra Kala-auto-gömmor. Gott med skadjur!

Vår guddotter Naema fyllde sju år för några dagar sen och fick en ridtur på islandshäststallet Talli Fageräng i gåva av oss. Idag var det dags för det stora äventyret. Den stolta springaren hette Surre och var 31 år, hon var hemskt snäll och sympatisk. Vi fick promenera omkring för oss själva i skogen och det var hur mysigt som helst. Hästar är bäst!

Idag var det andra gången jag såg en bild på Maria Guzenina-Richardson i en tidning och trodde hon var Jutta Urpilainen. Märkligt.

Min största svaghet är inte som man skulle tro rödvin eller choko utan faktiskt ganska otippat chips. Chips är så gott att jag omöjligt kan äta mindre än allt som finns då det bjuds. Vi köper själva chips bara till nyår, barnkalas och vappen, men under sommaren har jag blivit bjuden på chips på ett antal tillställningar och det har väckt chipshungern i mig. Hela min kropp skriker efter chips; kartanon, pringles, ostbågar ja t.o.m. hot rod bara jag skulle få saltsuget stillat! Jag lider som ett djur.

Och fan det är långt till nyår.

Åskan gjorde en konstig kvällshimmel.

I natt ska jag verkligen göra mitt yttersta för att äntligen sova. Jag håller sakta med säkert på att bli sinnesjuk av sömnbrist. Och kroppen kollapsade ju för länge sen. Ska det verkligen vara så på semestern?

Min kusin Robban med familj kom hit till holmen och åt middag med oss (den officiella versionen, men egentligen är han en man med ett hemligt uppdrag). När barnen hade ätit färdigt ville de simma och då konstaterade vi att sikten från terrassen till badstranden blivit lite dålig. Inga problem, sa herr G och drog fram motorsågen. Och vips så var problemet åtgärdat. Ibland är han så driftig att jag blir alldeles kär!

Robbans fru Terhi hade med sig egenodlade zucchinin. Hon har alltså sått frön och så har det resulterat i dessa fantastiska gula skapelser. Jag trodde inte att det var möjligt! Och goda var de dessutom. Magic!